2018

Så fortsätter vi med en sammanfattning för 2018 också då…

Arbetsmässigt blev det ett mycket omtumlande år… Vår gamla chef kom tillbaka efter ett års frånvaro och stämningen på kontoret blev inte alls vad den varit under 2017, vi kämpade på mest i motvind och mitt mående dalade utför och stressen ökades ytterligare. När sommarsemestern väl kom var den otroligt efterlängtad. Jag sov hela första semesterveckan igenom… Det behövdes nog. När semestern tog slut sökte jag en annan tjänst, fortfarande inom Swedbank, som företagsrådgivare på telefonbanken i Östersund. Jag fick tjänsten, men efter noggrant övervägande och diskuterande fram och tillbaka med familjen bestämde vi att det ändå var bäst att tacka nej och fortsätta på kontoret i Ånge. Det låg ju ändå på hemmaplan, inget pendlingsavstånd att ta hänsyn till och jag skulle alltså fortfarande ha en fritid. Under hösten fick vi ett chockbesked… Kontoret i Ånge skulle lägga ner!! Jag fick någon släng av panikångest då jag precis tackat nej till en tjänst i Östersund. Allt gick så hysteriskt snabbt och i slutet av november stängde kontoret i Ånge för gott. Under december månad beslutade jag mig för att lämna banken då mina pendlingsavstånd skulle bli omkring 15-20 mil enkel resa. Jag sa upp mig och tänkte att det fick bära eller brista. Den 20:e december skrev jag på ett anställningsavtal för Ånge kommun. Jag skulle från och med januari 2019 börja jobba i barnomsorgen igen efter 16 års frånvaro… Spännande.

Fritiden då, ja, den ägnades som vanligt till djuren. Jag tragglade på med utbildningen till allmänlydnadsinstruktör fast kroppen skrek att jag borde låta bli… Jag och hästen började ta ridlektioner en gång i veckan för att bygga upp någon typ av förtroende till varandra. Vi tog också lektioner i akademisk ridkonst och positiv förstärkning. Det flöt på rätt bra och jag tror att det stärkte våra band ordentligt. När sommaren anlände fick vi ta honom hem till Ovansjö på bete, det var helt underbart att kunna ha honom bara runt husknuten. Han trivdes som fisken i vattnet tillsammans med ridskolehästarna och han gick fram överallt utan tveksamheter när vi red ut i skogen. Oj vilken fantastisk sommar vi fick. När hösten kom trillade vi tillbaka i samma spår med rädslor, stressiga ridvägar och återigen vågade jag inte rida ut… Som tur var hade vi ändå våra kurser i AR att åka på så vi höll ändå igång rätt bra även om han egentligen behövt mer aktivering än han fick.

Barnen/familjen
Knattarna skenar iväg i ålder och storlek snabbare än jag egentligen önskat, samtidigt är det fint att se att de växer upp till trygga, kloka individer. Theo konfirmerades under försommaren och jag tyckte han blivit så stor. Edwin slutade på Björkbacka för att ta steget upp till Minervaskolan och högstadiet, nervositeten hos mig var ett faktum i och med att min lilla lätt förvirrade kille plötsligt skulle börja ta ännu mer egenansvar. Men det gick fint och så här i efterhand har jag haft lite dåligt samvete för att jag inte litat på att han skulle fixa det med bravur.
Nellans hela värld har som vanligt cirkulerat runt kompisar och hästar.
Sommaren skenade iväg allt för snabbt, men vi hade en helt fantastisk sommar, med höga temperaturer och många soltimmar och med det också massor med bad. Vi husvagnssemestrade i Gränna tillsammans med en massa fina hundvänner och på vägen hem från Gränna stannade vi till i Furuvik på campingen där och besökte parken. Pär och barnen åkte på en egen liten husvagnssemester till Malmköping eftersom vi inte hade så mycket semester tillsammans då min semester var tidig och Pär hade sen semester.
Hösten kom som vanligt snabbare än önskat och vintern var tidig precis som året innan. Julen blev en underlig jul i och med att jag mådde psykiskt dåligt p.g.a jobbsituationen och för allt runtomkring som egentligen var alldeles för mycket för mig…

Sen kom 2019… Ett helt magiskt år!!