2021

Ett helt år har typ bara försvunnit...?
Inte ett livstecken på den här sidan från mig under hela 2021. Ett år som bara swishade förbi med ljusets hastighet. 

Pandemin håller ett stadigt grepp om världen fortfarande och inget har kunnat återgå till det normala ännu. Vi fick vaccinationer vid två tillfällen under sommaren 2021 och kände under hösten hopp om livet... Sedan kom vintern och smittspridningen nådde återigen rekordnivåer, så nu är vi åter inne i pandemins grepp. För min egen del väntar tredje vaccinationen om två veckor och jag hoppas jag slipper bli sjuk i covid. 

2021 bjöd på både glädje och sorg i övrigt. 
Vi förlorade två högt älskade fyrbenta. Labradoren Sigge och Maine Coon katten Simba, i en ålder av 11 resp. 13 år. 
Theo fyllde 18 och tog körkort. Något jag fortfarande inte riktigt kan greppa... Tiden har gått så otroligt fort och jag kan inte låta bli att känna lite sorg när jag tänker på tiden som passerat så fort. Även om jag tagit tillvara så mycket jag kunnat av barnens småbarnsår så känns det inte tillräckligt, jag önskar så att jag hade kunnat njuta mer av att få ha dom små. Nu är den tiden förbi och såklart har varje ålder sin charm och jag är tacksam för varje år jag får tillsammans med dom jag älskar, men jag känner också sorg för varje år som går då barnen glider längre och längre ifrån mig och snart är de utflugna, det ger mig lite ångestkänslor. 
Edwin konfirmerades och det var en underlig känsla att inte få närvara vid ceremonin, utan vi fick lämna honom vid kyrkan och sedan hämta honom. Efter en vecka fick vi en inspelad version att titta på hemma på tv:n. Så vi väntade med firandet tills vi hade videon att se, men hela konfirmationen kändes konstig. Jag hoppas den här pandemin släpper innan sommaren då Theo tar studenten och Edwin går ut grundskolan och Nelly lämnar Björkbacka för att kliva över till Minervaskolan (även om om har ett år kvar av mellanstadiet, men sexorna är flyttade till högstadieskolan) Det vill vi fira ordentligt. 
Jag blev också moster för fjärde gången i december, och denna gång till en liten tös som jag fortfarande inte fått träffa, då det hela tiden är någon som är sjuk eller andra omständigheter gör att vi inte kan ses. Sååå tråkigt. 

Familjen utökades även med en fyrbent i slutet av 2021. En islandshäst till, vid namn Vindur frá Kolgerði, en silversvart valack på 9 år (fyller 10 i år) som är importerad från Island och har befunnit sig i Sverige i drygt ett år. En mycket trevlig kille, lugn och helt perfekt för vår familj. 

Tyvärr har tiden för hästarna varit en bristvara senaste tiden och jag har inte ridit så mycket som jag önskat, men vi går mot ljusare tider och snart finns förhoppningsvis mer tid och ork att engagera sig i hästarna. I övrigt har jag inte lika dåligt samvete nu när de inte rids, som jag hade när Lillebror stod inackorderad på ridklubben i en liten lerig hage och inte hade mycket utrymme till självmotion. Nu har vi hästarna hemma på lösdrift dygnet runt, inget stall, men de är nöjda med en jättestor hage med vindskydd och delvis skog. 
Vi drömmer givetvis om den där egna gården med stall, ridbana och stort bostadshus, men först måste nog den där drömvinsten på Lotto, Postkodmiljonären eller Eurojackpot trilla in... Då kan jag dessutom gå ner i arbetstid och få mer tid för mina djur. Den biten jobbar jag aktivt vidare med ;-)

Arbetsmässigt har det gått lite upp och ner under det gångna året. Jag jobbade en hel del på distans under första halvan av året. Det gick bra, men jag saknade känslan av att få "komma hem från jobbet". Alla dagar liksom flöt ihop, det fanns ingen skillnad på vardag och helg, arbete och fritid. Jag tycker om att få komma hem på fredag eftermiddag och känna att det äntligen är helg. Den känslan fanns inte när jag jobbade på distans. Men sedan i somras har jag fått nytt kontor och väljer att sitta på plats. Jag delar inte kontor med någon och behöver således inte utsätta mig för onödiga bakterier och smittor om jag inte vill och alla möten och utbildningar sker främst digitalt. 
Jag har också fått ny tjänst sedan årsskiftet i år, som innebär en hel del mer arbete, men också en bättre titel och lite (egentligen bara pyttelite) högre lön. Det känns bra. Jag hade hoppats på lite bättre lön, men tänker att det åtminstone ser bättre ut på CV:t med en annan titel, så jag är nöjd tillsvidare ändå. 

Eftersom senaste året bara har försvunnit har jag inte så mycket mer att berätta om just nu. Så, med en önskan om hälsa och välmående åt er alla tackar jag för mig för nu och hoppas att det inte tar riktigt lika lång tid innan jag uppdaterar igen. Nu skriver jag ju egentligen inte för någon annans skull än för min egen, för att jag tycker att det är kul att gå tillbaka ibland och kolla vad jag skrivit tidigare. Jag skriver ju inte heller dagbok längre som jag gjort förr, så detta är det närmsta dagbok jag kommer numera. Nåja, nu väntar en tid med bokslutskaos och obefintlig fritid... 

Pöss å kram <3