2016 so far

Vet inte ens hur jag ska börja nu, eller var... Hela vintern har passerat sedan sist jag skrev något. Då befann jag mig som lägst i måendet. Gruvade mig för en tenta i Statistik, som btw gick åt skogen. Just på grund av måendet då, har jag valt att lägga statistiken i sommar istället. Sedan dess har jag istället skramlat ihop några fler HP med hjälp av juridik, finansiering och nu kämpar jag på med externredovisning och räkenskapsanalys. Sistnämnda har varit/är rätt tuff, med både uppsatser och tenta. Sista uppsatsen ska vara inlämnad ikväll, men det känns bra, tror att vi kan känna oss rätt klara med den nu. En genomgång till i eftermiddag bara, sen skickar vi in den. Sedan väntar seminarium nästa onsdag och tenta 1/4. Heja heja!

Vi släpper skolan ett tag och uppdaterar lite om familjelivet istället... Galet mycket har hänt där också. Grabbbarna sköter sig finfint i skolan, får bara höra en massa positivt på varenda utvecklingssamtal. Prov och läxor flyter på som en dans och mamman är gaaaalet stolt :-) 

Theo fyller tonåring snart, och det märks... Men ändå är han mammas lilla kille. Han har sina stunder då han är dryg och stor i käften och jag känner att jag nästan skulle kunna explodera av ilska, men samtidigt är han den där fantastiska, underbara, kloka, snälla kille han alltid varit. Jobbig tid för honom det här med att stå med ena foten i barndomen och den andra på väg in i självständighet.

Edwin kämpar på med judoträningen och han har till och med klarat av två tävlingar. Han har också sitt sätt att göra mig fullständigt galen på. Inte för att han är otrevlig eller dum på något sätt, utan för den där fullständiga förvirringen. Han glömmer saker överallt, slarvar bort, är virrigare än allt virrigt och jag har ingen aning om hur jag ska få honom att ta ansvar, börja hålla reda på saker... Blir jag arg så kommer den där hjälplösa, osäkra, känsliga lilla killen fram och mammahjärtat värker. Hoppas det vänder så småningom... 

Nellan är inne på sin sista termin på dagis. Några månader till, sen så börjar hon skolan hon också. Tiden har gått så fruktansvärt snabbt... Min bebis har blivit stor. Vet att jag skriver samma sak i varenda inlägg och det är säkert jättetjatigt, men det är sant. Jag skräms verkligen av hur fort tiden går och kan verkligen inte sluta älta det. Hon tycker fortfarande att hästar är det bästa som finns och minst en dag i veckan är hon på stallet och rider. Jag är otroligt glad att hon hittat ett intresse som jag också tycker om och jag hoppas det håller i sig. Ett tag trodde jag att hon skulle sluta rida, då efter att hon åkt i backen under ett ridpass, men hon har fortsatt, dock med större försiktighet. Min kloka, fina lilla tjej som även hon kan reta gallfeber på mamman och då oftast när hon bestämt sig för att hon är familjens lilla prinsessa och alla andra i familjen är hennes slavar. Det humöret och den bestämdheten och tjurigheten kommer hon att klara sig länge på ;-) 

När det kommer till de fyrbenta familjemedlemmarna så var det X (valpen), som sist jag skrev, precis hade börjat på valpkurs. Den kursen har vi nu klarat av och vi inväntar snart nästa kurs. Han är otroligt lyhörd och en helt fantastisk hund. Första utställningen klarade vi av i februari i år. Ingen placering, men det gick väldigt bra ändå. Nu har vi anmält oss till vår andra utställning som blir den 9/4.

Sigge (labben) har tyvärr hamnat lite i skymundan nu ett tag, men vi ska ta itu med hans aktivering också i vår. 

För snart två veckor sedan utökade vi familjen med ännu en fyrbent. En staffetjej på snart 3 år vid namn Qarma. Vi håller fortfarande på att försöka lära känna henne. Hon är en mycket speciell liten dam som helst vill stå i centrum hela tiden. Hon har svårt för vissa andra hundar, framförallt tikar, och därför valde vi att prova ha henne hos oss. Hon funkar jättebra med de andra två hundarna och även kaninen och katten har hon börjat acceptera mer och mer. Hon älskar definitivt inte katten, men hon kan ändå acceptera honom nu. Första dagarna ville hon helst äta upp honom. Vi ska börja kursa med henne också snart. Jag hade hoppats på lite svar från hennes tidigare ägare bara, så jag vet vad jag kan ställa för krav på henne. Någon typ av lydnad har hon, men hon lämnar mycket att önska, så vi har en del hårt arbete framför oss. 

Någon annan som jag planerat en del arbete tillsammans med är Katla, islandshästen som jag brukar låna och rida på några dagar i veckan. Men nu har hon haft ont i en kota ett tag, så jag har istället fokuserat på studierna lite extra dessa veckor. Jag hoppas vi kan ta nya tag snart, och börja jobba för att komma överens. Vi gör inte alltid det än. Hon är en mycket speciell dam som gärna bestämmer och det är inte alltid uppskattat hos ryttaren. Hon lyssnar inte gärna, så det måste vi jobba på. Sedan finns det nästan bara två lägen... Antingen står hon stilla och går helst inte alls, eller så går det fort fort fort... Nån gång SKA vi komma överens, så det krävs en del arbete där med :-)

Åter till tvåbent.
Den andra december föddes en fantastiskt fin liten kille. Min systerson Hugo. Kusinerna och moster är superstolta över den lille prinsen. Visst är han en liten pärla!? Mosters sötskrutt :-)

Ja, hur det än är så finns det ingen möjlighet att jag ska kunna berätta om precis allt som hänt sen sist, det är alldeles för mycket. Jag väljer därför att avsluta här. Men innan dess kan jag konstatera att trots mina nedgångar i måendet i höstas, så blev det ett bra avslut på 2015, och vad gäller 2016 så har det börjat som ett helt fantastiskt år och vi har massor med fantastiskt att se fram emot, så mina förväntningar på året är höga. Det här kommer att vara ett toppenår från början till slut :-)

På återseende!!
//Lotta