Vi har kommit till November. Mina höstdepressioner har knappt varit märkbara förrän nu. Det har hittills varit någon enstaka dag då och då, när jag varit ordentligt nere, men det har till större del varit en helt fantastiskt bra höst än så länge. Fram till nu... För några dagar sedan kraschade jag totalt. Ingen aning om varför (som vanligt), men det gick helt enkelt inte längre att hålla humöret uppe. Hela känsloregistret har fått frispel. Jag kan vara glad i några sekunder, för att helt plötsligt nästa sekund sitta och stortjuta och egentligen inte riktigt veta varför. Det är skitjobbigt... Att krascha just nu, måste varit den sämsta tänkbara timingen... Imorgon har jag stortenta. Statistik 15hp. Kan inte säga att jag känner mig riktigt redo för det nu, stressen inför tentan gör depressionerna värre, men det måste gå helt enkelt. Jag har inte så mycket annat att välja på. Jag håller tummarna så hårt det bara går för att jag åtminstone tar mig igenom statistiken godkänd, utan omtenta. Den här kursen har varit allt annat än kul, den har varit galet tung och det ska bli så skönt när den är över. Jag har inga som helst krav på höga betyg denna gång, utan bara ett godkänt så jag slipper det här sen.
Jag har inte skrivit något här på länge nu, så det finns massor att berätta om. Jag får nog inte med allt, och det har jag inte tid med heller, eftersom jag måste fokusera på tentaplugg egentligen. Anledningen till att jag hamnade här, var för att jag såg att jag påbörjat ett annat blogginlägg för några veckor sedan, men inte avslutat det, och nu behöver datorn en uppdatering och omstart, så jag tänkte att jag avslutar blogginlägget först ;-)
För några veckor sedan hade jag den troligtvis bästa helgen på väldigt väldigt länge. Den innehöll allt som får mig på bra humör. Strålande sol, glada barn, skogspromenader, hästar och ridning i massor, umgänge med gamla och nya bekantskaper, fantastisk mat, nya kunskaper och helt makalös träningsvärk i precis hela kroppen, inkluderat skrattmusklerna. Det kunde inte bli mycket bättre än så, jag är oändligt tacksam för den helgen, och hoppas verkligen på att det blir fler såna framöver (och att ekonomin tillåter fler såna helger). Jag behöver såna pauser i vardagen, hela kroppen skriker efter just sånt som den helgen innehöll. Jag skulle troligtvis inte orka med studierna om jag inte hade annat att lägga energin på ibland. Min fantastiska familj och alla de fyrbenta är de enda som kan få mig på bra humör under hösten. Jag är otroligt tacksam också för att min fantastiskt goa arbetskollega från i somras låter mig hjälpa till med hennes hästar några gånger i veckan. Så länge som jag längtat efter en egen häst men inte haft varken tid, plats eller ekonomi för det, är det guld värt att jag ändå får ta mig ut på hästryggen ofta.
Vår fantastiske lille valpis har börjat valpkurs nu. Jag är otroligt imponerad av hur lättlärd och lyhörd han är. Han är bara 16 veckor, men så fantastiskt duktig redan. Jag kunde inte ha haft en bättre valp. Vi har lite problem med att få till momentet ligg. Han är ju så frusen och vill inte ligga på en kall backe, dessutom är han nästintill kubikformad, påminner lite om en minigris faktiskt, och en sån är inte lätt att få att ligga på kommando. Men vi jobbar på det, och det kommer gå hur bra som helst det med ;-)
Nej, nu måste jag starta om datorn och återgå till pluggandet. Håll alla tummar för mig imorgon.
//Lotta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar