Skräms inte av rubriken kära vänner... Vem jag försöker avsluta mitt förhållande med, kommer längre ner ;-)
Bättre, men inte bra. Det är känslan som infinner sig idag. Jag känner mig nöjd med det så länge.
Jag håller fullständigt med dig Jannice, det känns alltid lite bättre när man får skriva av sig lite, och det gör jag. Men ibland känner jag att jag måste hejda mig från att skriva för mycket just här. Så vissa dagar, när känslorna är "all over the place", blir det som igår, jag skriver, raderar, skriver, raderar, för att jag är rädd att blotta mig för mycket. Samtidigt känner jag att det kanske inte alltid är så bra att vara helt anonym. Om ingen känner mig, är det svårt att få den respons jag vill ha... Det där lät snurrigt inser jag nu, men tankar och funderingar finns nedskrivna, dock inte här.
Idag har jag inte fått ett endaste dugg gjort. Det har varit en riktig slödag från morgon till kväll. Ibland behövs såna dagar, men jag kan ändå känna att det blir en bortkastad dag. Jag har ju massor av "måsten" liggandes, varför har jag inte tagit itu med någon av dem!? Orken har inte funnits alls idag. Sen vi kom hem i eftermiddags, har jag gått och sneglat på tvätthögarna ett flertal gånger. Jag har svurit ett antal svordomar över alla leksaker som ligger och dräller över hela huset. Jag har beklagat mig över att jag "måste" ta reda på disken (plocka ur diskmaskinen och plocka i nytt), och inte ens sedan vi åt middag för två timmar sedan, har jag "orkat" ta reda på disken. Tallrikarna står så fint kvar på köksbordet, och hunden går varv efter varv, dregglandes och troligtvis önskandes att tallrikarna med rester på något magiskt vis ska trilla ner på golvet. Alternativt söker efter lösningar på hur han själv ska ta sig upp på bordet lite diskret.
Jag har vid ett flertal tillfällen suckat djupt, och försökt ignorera och "glömma bort" att jag lovat mig själv ett träningspass idag, det känns inte lockande det heller. Jag inbillar mig själv hela tiden att jag kanske har någon bacill som tagit min kropp som gisslan, och då är det väl inte bra att träna!? Men jag antar att den enda "bacill" som tagit över min kropp är latmasken, och denne skulle jag behöva hjälp att utrota.
Latmasken, som jag även kallar "tjockisen". Hon måste acceptera att jag försöker göra slut... Hon som varje dag talar om för mig att det inte är någon mening att försöka gå ner i vikt, jag kommer inte lyckas i alla fall. Hon som varje dag säger åt mig att åka till första bästa godisaffär och köpa en stooor chokladkaka, för att mitt öde är ändå att vara en tjockis. Hon som hånler åt mig varje gång jag snörar på mig springskorna, eller slinker ner i träningsbyxorna, och påpekar att det är ingen mening att ens försöka mig på någon träning, alla kommer skratta, och tycka att jag är patetisk som ens tror att jag ska lyckas gå ner alla trivselkilon jag samlat på mig under åren. Hon som gapskrattar varje gång jag ser något snyggt i en klädaffär, och menar på att jag hellre ska satsa på en gammal jutesäck från Erikshjälpen, något annat passar jag inte i i alla fall... Tro mig, jag gör allt jag kan för att hålla henne borta, men hon är f*n inte lätt att göra slut med... Vårt förhållande har pågått under allt för lång tid.
Nåja, klockan tickar iväg, och min inre tjockis måste plågas en sväng runt byn. Hunden måste ut och kissa kvällen. Sedan är det också dags för mina små avkommor att göra kväll.
Imorgon är det fredag, och inte vilken fredag som helst, utan alla hjärtans fredag :-)
Kram från mig till er!
//Lotta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar