Huvudfotingarnas tid är passé... Nu har Edwins gubbar börjat utveckla andra kroppsdelar också. Denna bild ritade han i måndags, och jag bara ÄLSKAR den :-) den föreställer nämligen mig, bärandes på Nelly. Jag är sååå stolt över vår lilla prins, vilka konstnärstalanger han har :-)
Jag blev så glad och rörd när han visade mig bilden han ritat. Blev tvungen att fotografera den för att vara säker på att den alltid skulle finnas kvar, för av någon anledning så brukar han själv måla över de bilder som jag tycker är otroligt vackra, och sedan göra om dem till diverse monster och dinosaurier!? Men denna bild hann jag faktiskt rädda, både med ett fotografi, och nu är den även namnad, daterad, och sparad. Nästa steg blir en inramning (inte för att jag egentligen har något emot att han vidareutvecklar sina teckningar, men denna är jag extra stolt över, eftersom det var ett porträtt av mig, och dessutom en bland de första gubbarna som faktiskt har en kropp, och till och med tuttar) :-)
I onsdags var jag och Edwin ner till BVC med Nelly, för att kolla längd och vikt, samt ställa lite frågor om de otroligt många "utslag" som tagit plats över hela hennes ansikte, hals, bröstkorg, och lite på axlar och rygg, samt lite frågor om amningen.
Vikten denna vecka, när hon nu nått 1 månad i ålder, var 4670 gr. längden är 56 cm, och mössmåttet är 38cm.
"Utslagen" visade sig vara hormonplitor, något som jag trodde endast visade sig i ansiktet, men tydligen kunde de komma på andra delar av kroppen också, men det är ju såna otroliga mängder av dem... Grabbarna har aldrig haft så mycket plitor, bara några enstaka, som knappt varit synbara. Så därför var jag osäker på om det verkligen var hormonplitor, eller om det var något annat.
Vad gäller amningen, och hennes konstanta tuttande, så trodde bvc-sköterskan att det kunde bero på att jag är lite för stressad, och mjölken rinner inte till som den ska, och hon har nog helt rätt... De gånger Nellan tuttar som mest, är ju när jag är ensam med barn och hundar, och det är framförallt Sigge som varit stressmomentet, och han i kombination med att barnen vill ha sin del av uppmärksamheten, hundarna skall rastas, maten skall lagas, det skall diskas, tvättas, och andra hushållssysslor ska klaras av, och Nelly ska matas varenda timme (helst mer ändå), det är nästintill en omöjlighet utan att känna stress.
Han är så otroligt krävande, och minsta sekund vi vänder ryggen till, så hittar han på sattyg. Denna vecka har vi blivit utan tapeter på stora ytor på nedervåningen, så nu måste det tapetseras om i kök, hall, vardagsrum, gästrum och toalett... Han har börjat gnaga på möblerna lite överallt... Jag trodde det berodde på kliande tänder, men då skulle han ju nöja sig med tuggben, men de duger bara så länge vi är i närheten, och håller koll på honom, annars går han lös på allt annat istället... TROTS med andra ord. Jag vet inte varför han håller på så, han får ju uppmärksamhet, och motion så han ska klara sig, men det räcker tydligen inte...
Vi testade när Pär kommit hem från Malmö, med att han tog Sigge med sig på jobbet, och vips, så hade vi världens nöjdaste bebis igen, och jag kände mig genast lugnare jag också. Det säger väl sig självt egentligen, att det inte är speciellt rogivande att springa runt i huset och jaga, och bråka med en trotsig valp, samtidigt som Nelly hänger med och försöker äta... Så nu får Pär ha honom på kontoret stundvis, så vi åtminstone kan få lugn och ro ibland.
Nöjd och glad bebis = Nöjd och glad mamma
Nu blir det inte mer skrivet för idag, Nelly börjar skruva på sig, och nappen duger förmodligen inte länge till, så då är det dags för mamsen att slänga fram tuttarna igen. Åsså ska jag fredagsmysa ordentligt med mina goa grabbar också :-)
Imorgon ska grabbarna vara med mormor, och jag, Pär och Nelly ska ägna oss åt en massa shopping i Birsta *woohooo*
PÖSS Å KRAM på er!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar