Prinsessan 1 månad

Idag säger vi ett stort GRATTIS!!! till finaste lilla prinsessan i världen. Hon har redan hunnit bli en månad gammal. Fast jag tycker det känns som att hon föddes häromdagen bara...

Men hon är så mycket mera medveten nu, och huvudet blir allt stadigare.

Mammas lilla gopropp.

Idag har min lilla proppis däremot inte varit så jättekul... Räknade antalet tuttningar mellan kl. 11 på förmiddagen, och fram till nu, och kom fram till att hon snuttat i snitt TRE gånger per timma. DET är inte kul, så bra har inte brösten läkt ännu, så jag kan tycka att det är mysigt och sitta en hel dag och bara amma... Dessutom har jag ju två små älsklingar till som vill ha sin del av mammas uppmärksamhet... Stackars mysgrabbarna mina... :-(

Hundarna och hushållet är annat som blir åtsidosatt... Men eftersom Pär jobbar som han gör (just nu i Malmö), så är det bara att gilla läget, och det blir som det blir... Men idag har jag känt mig totalt otillräcklig. Bärselen eller sjal fungerar inte heller på lilla fröken, hon ger sig inte helt enkelt, förrän hon får ligga vid bröstet. Så matlagningen idag blev ingen rolig stund... Jag stressade och Nelly SKREK hysteriskt hela tiden. Men något annat alternativ fanns inte, grabbarna kan ju liksom inte laga mat själva riktigt ännu.

Samma visa blev det vid Edwins kvällsbad, när jag skulle tvätta honom och håret, och när han skulle torkas, och när tänderna skulle borstas, var det bara att låta henne skrika igen :-( Stackars Theo försökte febrilt med att trösta och ge henne nappen, men det dög inte.

Gällande hundarna och deras behov, så har Theo varit guld värd, och hjälpt till med matning och rastning. Edwin har också hjälpt till så gott han kunnat, med dukning och avplockning av bordet.

Mina stora, duktiga, underbara, goa, älskade prinsar!!

Jag hoppas verkligen att detta bara är en fas... För nu känner jag mig som världens sämsta mamma, trots att jag faktiskt gör så gott jag kan...

Nu har lillfisa äntligen somnat i sin säng, för första gången idag.

Detta inlägg har tagit ganska exakt tre timmar att skriva, men nu hoppas jag verkligen att hon kan sova mer än 10 minuter utan att behöva tutta. Jag tror ärligt talat att jag struntar fullständigt i de sysslor jag har väntandes, såsom tvätt, disk och dammsugning, och istället siktar på några minuters sömn, och hellre blir en gladare mamma...

Ni som har barn... kommer ni ihåg om de hade en sådan här fas runt en månads ålder?

Med grabbarna så hade jag aldrig dessa bekymmer, dom åt var tredje till var fjärde timme hela tiden, och sov hela nätterna från ca 3-4 veckors ålder. Detta humör, och allt tuttande är helt nytt för mig... Jag hoppas för allt i världen att det bara är någon typ av tillväxtperiod, och att den snart går över...

Natti natti!!