Ber om ursäkt för senaste tidens bloggtorka... men helt ärligt så händer inte mycket i mitt liv heller just nu. Går mest bara runt hemma och väntar på bebis, men dit är det ju också nästan fem veckor. Hur jag nu ska fixa det... Har så förbannat ont varenda dag, och kan lova att jag ALDRIG ALDRIG gör detta igen.
Den lilla energi jag faktiskt har, går åt till att jaga en bråkig liten valp, som helst tuggar på allt som kommer i hans väg, och överst på listan av favoritsaker att tugga på, kommer skor.
Den lille rackarn börjar trotsa ordentligt redan... Första dagarna var han jätteduktig, och kom på en gång när man ropade på honom. Han fattade snabbt att när namnet Sigge sades, så var det han vi menade... men nu när vi ropar på honom, så får han ett frispel och springer åt andra hållet. Dessutom tror jag den lille luringen har fattat att jag inte alltid orkar springa efter honom, så då ligger han och lurar tills jag kommer så pass nära att jag nästan kan få tag på honom, sedan sticker han iväg...
Men han har sina bra stunder också den lilla busen :-)
I torsdags åkte vi till svärmor och hälsade på, vilket innebar en bilresa på 50mil enkel väg, och det fixade han galant. Han sov nästan hela vägen ner, med undantag för ett fåtal kisspauser, hade så klart en hel massa överskottsenergi när vi kom fram, men svärmor har också en valp som bara är några veckor äldre, så han lekte med den valpen och fick på så sätt utlopp för energin.
På vägen hem var det samma sak, han sov hela vägen, tog bara några kisspauser då också. Fast när vi väl var hemma, så fanns ju ingen som kunde hjälpa honom göra av med energin, så den natten som följde var inte kul. Han var leksugen mest hela natten, och ville inte alls sova.
Igår hämtade vi hem Dilba, som varit hos mamma och pappa i Ljungaverk över helgen. Så nu är allt tillbaka till det normala igen.
Vi valde att inte ta med Dilba denna gång, eftersom hon inte är så jättekul att ha med i bilen... Vad det beror på har jag ingen aning om, men hon nästintill skriker varje gång vi åker bil. Och åker vi till svärmor, dit det är 50mil, så skriker hon till Bollnäs... dvs i nästan 20 mil, innan hon lugnar ner sig. Och vi vill inte gärna att hon lär valpen att bete sig lika som henne...
Verkar inte som att hon ogillar att åka bil heller, eftersom hon med glädje skuttar in varje gång vi öppnar bagageluckan på bilen. Näe, jag skulle vilja ha Cesar Millan med mig i bilen någon gång... Känns som att det är enda lösningen numer, när vi har lyssnat på detta skrikande i 9 år, och försökt med det mesta... HELT utan framgång.
Nu ska vi peta i oss lite Tacogratäng med fläskfilé och ananas *mums*
Och jag ska försöka att inte vänta allt för länge innan jag uppdaterar er på mitt otroligt händelserika liv...
Ha det gött så länge!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar