Vilken riktig tråkdag det varit idag.
Jag har haft tråkigt och inte kunnat göra speciellt mycket då fogarna protesterat vid minsta rörelse, har varit trött och inte orkat göra speciellt mycket heller.
Tröttheten skyller jag helt och fullt på vädret, som även det har varit riktigt tråkigt. Regn, regn, regn, och inte mycket varmare än 10 grader... Rena höstrusket.
Men än har jag inte gett upp hoppet om en fin sommar.
På fredag är det skolavslutning, och jag hoppas för barnens skull att sommaren inte ligger allt för långt fram, men det brukar ju ofta vara osäkert väder fram till midsommar.
Edwin fick sommarlov redan idag, så nu ska han vara hemma i ungefär 11 veckor... Spännande...
Jag gissar på att jag har en rastlös gosse med massor av överskottsenergi redan inom ett par dagar ;-)
För att öka känslan av sommar, och för att fira sommarlovet så har vi mumsat jordgubbar och grädde ikväll :-)
Dock inte svenska gubbar, utan belgiska, men de var helt ok ändå.
Misstänker att vi får vänta till närmare midsommar innan vi får se de svenska jordgubbarna ute i affärerna.
På fredag blir det mera firande då Theo också får sommarlov. Han tyckte att vi skulle äta på Thairestaurangen då, och sedan någon bakelse till efterrätt. Eftersom jag fyller år på lördag, så blir det ju tårta då, och tårta två dagar i rad är lite tråkigt.
Igår fick jag mig ett gott skratt när barnen kommit hem från skola och dagis.
Det är väl sant som det sägs, att ingen är ärligare än ett barn.
Edwin berättade att de haft gympa på dagis, och då ville han gärna att vi skulle ha gympa hemma vi också. Så jag frågade vad det var vi skulle göra, och svaret jag fick var;
"Nu ska vi skaka rumpa mamma, shakin´ bacon, och eftersom din rumpa är så jätte jättestor så kommer du att vara bra på det..." (Smultron & Sång har gjort en låt som heter "shakin´bacon")
Hahaha, ja... Vad säger man!? Det är rart med barn :-)
Något jag funderar på rätt ofta är hur tankegångarna är hos vissa personer, nu syftar jag inte på någon jag känner, så ni som läser kan känna er trygga ;-)
Men det verkar som att det finns gott om egoister lite här och där... Ska inte säga att jag är helt oegoistisk jag heller i vissa situationer, men när det kommer till barn, så kommer jag aldrig förstå de som sätter sig själv före sina barn... Livet är så förbannat orättvist vissa gånger. Det finns dom som skulle vara toppenföräldrar på alla sätt och vis, men som inte kan få några barn, och sedan finns det andra, som skulle behöva tvångssteriliseras, just för att de skaffar barn av egoistiska skäl, och inget annat... Vill man inte vara säker på att kunna ge sitt barn en trygg uppväxt? Att alltid vara säker på att de får vara hela och rena, aldrig behöva frysa för att de har för dåliga kläder, har tak över huvudet och aldrig behöver gå hungriga? För mig/oss är detta en självklarhet, man sätter inte ett oskyldigt barn till världen om man inte kan ge den tryggheten... Vad är det för liv man ger sitt barn då?
Näe... Slutfunderat från mig för en stund, jag blir inte klokare av det i alla fall ;-)
Nu ska jag slinka ner i soffan bredvid maken och kika på Grey's, smygäta lite choklad, och bara må gott en stund :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar