Tips mottages tacksamt...

Hade ju tänkt att jag i detta inlägg skulle berätta om vår mini semestertripp till Åre, som avklarades under helgen som var. Men då förvirrade lilla jag inte kan hålla reda på kameran vi hade med oss... Så skulle det bli ännu ett bildlöst tråkigt inlägg.

Därför sammanfattar jag vår helg kort... Med regn, regn, regn, översvämmning, mera regn, en massa badande på äventyrsbadet, bowling, golf, massa god mat, hotellfrukostar, lite shopping och ännu lite mera regn. Tur att Holiday Club är stort, och alla aktiviteter är inomhus, då gör det inte så mycket att det är rent av KAOS utanför... Så helgen var bra, trots vädret.

Näe, i detta inlägg fokuserar jag istället på vår lilla familjemedlem, som anländer till oss om knappt två veckor. En liten labbepojke vid namn "Bostream's Sneaky Steve".

Tadaa!!! Här är han... Vår lilla chokladbruna prins.

Men att kalla honom för "Sneaky Steve" känns lite... Nja... Trots att jag älskar namnet, och tycker det är supergulligt :-) Men jag skulle vilja ha ett lite enklare namn att kalla honom.

Typ som "Sigge" eller "Sune" eller ja... ni fattar va? ett "vanligt" hundnamn...

Men vad ser han ut att heta? Vad tycker ni?

Som rubriken lyder; Tips mottages tacksamt...

Vi var i alla fall ner och hälsade på alla valparna igår (och självklart hälsade vi på resten av familjen Boström också ;-) ) och oj, vad de har vuxit bara sedan vi var dit sist för knappt två veckor sedan.

Men det var fortfarande samma två grabbar som var intressanta, den ena en aning mer aktiv än den andra, och det var väl det egentligen som var det avgörande. Vi vill ha en gosse med lite fart i. Vi är ju vana vid vår Rottisprinsessa, och med henne har det varit fart sedan dag 1, kanske lite väl i överkant då istället, då hon fortfarande har sina heltokiga stunder, trots att hon nu passerat 9 år... Men det är bra, är vovven alldeles för seg, så är jag inte så säker på att han har tillräckligt intresse för att arbeta i skogen sedan.

Nåja... alla valparna är i alla fall hur goa och sociala som helst, och det är ju kanonbra.

Barnen längtar tokmycket efter valpen (det gör ju såklart vi också), de tjatar dagligen och undrar hur många dagar det är kvar tills han kommer. Det är så härligt att se barnen tillsammans med valparna, de stortrivs i sällskap av djur rent allmänt... Kan kanske bero på att mamman och pappan är likadana. Barn ska växa upp tillsammans med djur tycker jag (i den mån det går såklart...), det hjälper deras ansvarskänsla att utvecklas en hel del.

Nog svamlat från mig på en stund... Nu ska jag hämta posten, och kanske börja gå igenom lite bebisprylar som står och dammar i garaget. Måste kolla om det är något som saknas innan familjemedlem nr 2 tänker anlända. Har ju kommit till vecka 32 nu, och om h*n tänker vara lika snabb ut som sina bröder, så är det ju bara några veckor kvar. Theo kom ju i v. 37+5, och Edwin i v. 36+3 så man vet ju aldrig... Kanske lika bra att börja förbereda lite redan nu. Men jag vore tacksam om den lill* skulle kunna tänka sig att vända sig innan h*n kommer ut. För någon sätesförlossning går jag INTE med på...

Åh... nu kom jag på att jag kanske glömt kameran i Ljungaverk!? Var ju och hämtade Dilba när vi kom hem från Åre, så den kanske blev kvar hos mamsen och papsen...

Ska ringa och kolla...

Ha det gött allihopa!!
Kram