:-(

Jag kan erkänna att jag börjar känna ett litet hat gentemot sjukhus... Visst är det kanonbra att de finns, men nu vill jag bara att vi alla får vara friska ett tag så vi slipper sjukhus för en tid.

Nu är vi alltså här igen... Men inte för min skull denna gång, utan nu är det vår lilla prins Edwin, som hamnat här. Vi åkte in på akuten efter att han inatt vaknat av smärtor i nedre delen av magen och runt pungen. Han klagade över detta redan igår kväll, men då tänkte vi avvakta ett tag, eftersom han inte hade feber, och han somnade gott igår kväll. Men vid tolvtiden inatt så blev det en tripp till akuten efter samtal med sjukvårdsrådgivningen.
Mååånga läkare och olika undersökningar senare hamnade vi alltså på barnkliniken, för operation av vad som troddes vara bråck, men enligt kirurgen, så var det en blödning, som han enkelt brände ihop!? Nu ligger jag på rummet och väntar på att de ska ringa från uppvaket, fick rådet att själv försöka få lite vila, men hur enkelt är det, när prinsen ligger alldeles ensam bland en massa främlingar och kan vakna när som helst!?

Med lite tur får vi åka hem imorgon. Så vi håller tummarna för det...

Något jag inte alls gillar är att bli sövd, men jag kan säga, att när man får se sitt lilla barn med skräck i blicken, som inte vet vad som komma skall, bara väntandes på att få somna är 1000 gånger värre... Själv ska man trösta och verka stark, inte visa sin egen rädsla... I samma sekund som lilleman slöt ögonen, bröt jag ihop i storgråt :-(
Längtar efter att få träffa min lilla hjälte nu, vilken otroligt tapper liten kille vi har.



Prinsen i väntan på operation, med bandage runt huvudet, som han själv påstod till läkarna att han behövde. Solglasögon så operationen skulle gå bättre, en egen spruta som han som hämnd skulle ge till doktorerna när de stuckit honom tillräckligt många gånger, åsså lilla gosehunden som moraliskt stöd :-)
Vår älskade goa lilla prins!!!

Återkommer senare!!