Jag har varit hopplöst optimistisk senaste tiden, skön känsla faktiskt. Är väl fortfarande optimist då det kommer till vissa områden och det är tur, annars hade det varit riktigt illa nu, nästan som att det vore höst i sinnet också.
Fick nyss ett mail som jag gruvat mig för. Ett sånt där "tack för din ansökan men tjänsten är tillsatt" mail. Sökte för flera månader sen ett jobb jag verkligen ville ha, som kom med arbetskamrater jag redan vet att jag skulle trivas med. Men min utbildning når inte riktigt ända fram än... något jag hade hoppats att det inte skulle ha så stor betydelse, men det hade det tydligen. Fast det var inte meningen att jag skulle ha det jobbet antagligen och ärligt talat hade jag tagit det hårdare om mailet hade kommit för en månad sedan. Idag ser mina planer lite annorlunda ut och mina förhoppningar om framtiden ligger på helt annan nivå. Så mitt optimistiska jag lever vidare ;-)
Något mindre kul... Min rygg!! Den har pajat totalt. Hej och välkommen ryggskott :-/
Jag kan inte sitta, inte ligga, inte stå eller gå. Tårarna bränner bakom ögonlocken vid minsta rörelse. Bara en sån simpel sak som att torka bakdelen efter toalettbesök får mig att tjuta rakt ut. Det här är nog bland det värsta jag varit med om på länge. Jag känner mig fullkomligt handikappad, kan inte bära något tyngre än en kaffekopp, kan knappt få av/på mig kläder, för att inte tala om strumpor... den detaljen skippar jag nu. Barfota och foppatofflor funkar finfint i höstruskiga april om nöden kräver det... Kan inte promenera med hundarna, dels för att två av dom drar så förbannat, så när ryggen är paj orkar jag inte hålla emot ordentligt. Så det jag får fokusera på nu är promenera, promenera, promenera (utan kopplade hundar) och sedan bygga upp musklerna i ryggen (och resten av kroppen med för den delen).
Hundarna får vi tillsvidare åka till grusgropen och konditionsträna med. Det funkar bra det med och dom älskar att vara där så det går nog bra tills ryggen mår bra igen.
Apropå hundarna så har vi äntligen (två månader senare) skrivit papperen på Qarma, så nu är det fritt fram att ställa ut och träna med henne på brukshundsklubben. Spännande... Fortsättning följer på den biten ;-)
 |
| Ett litet bildcollage på delar av min fina familj från ett av besöken vid grusgropen förra veckan. Son modell yngre finns inte med på bilderna då han valde att hänga med kompisar istället för med oss... Ganska förståeligt ;-) |
Nej, nu får det räcka för idag. Min rygg vill inte att jag sitter längre... Får prova med att stå, gå eller ligga ner en stund istället.
Ha det gott så länge!!
//Lotta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar