Grått, grått, grått. Solen lyser med sin frånvaro och jag känner mig mer och mer orkeslös för varje dag som går. Det är så det är på hösten. Varje höst. Knepigt egentligen hur beroende en kan vara av ljuset.
På jobbet har vi äntligen fått klart delårsbokslutet, stressen har lagt sig och arbetstiderna har börjat återgå till det normala igen. Skönt!
En kollega har kommit tillbaka från föräldraledighet så vi är äntligen fulltaliga för en period igen. En annan kollega har flaggat för pensionsavgång inom närmsta året, så där tappar vi en, men förhoppningsvis kommer vi få in en ny på hennes plats innan hon försvinner. Lite andra omorganiseringar är också på gång, men inget avancerat.
På hemmaplan rullar vardagen på allt för snabbt. Mitt hjärta brister när jag tänker på hur stora ungarna blivit och att jag inte kommer få ha dom hemma för alltid. Theo börjar prata om att skriva in sig på körskolan efter årsskiftet... Han fyller ju liksom 18 nästa år och när körkortet är klart lär vi inte se mycket av honom sedan. Edwin har fullt sjå med konfirmationsmöten eftersom det är konfirmation för honom till våren och även han ska skrivas in på körskolan i vår, för moppe-/traktorkort. Fy vad fort det går :-(
Även på husdjuren märks det vad fort allt går. Sigge, som är 10 år nu börjar få ålderskrämpor med ryggproblem, diskbråck och artros och nu också magsår. Vi har tillbringat otaliga timmar denna vecka hos veterinären med Sigge och hans mage. Blodiga kräkningar och diarréer, troligtvis orsakat av alla smärtstillande mediciner han äter för ryggen och lederna. Nu har han fått magsårsmediciner också och vi hoppas han blir bättre så vi kan få ha honom kvar ett tag till <3
I helgen har vi både stalljour och så ska vi på kurs för Gudmundur Einarsson. I normala fall har jag känt mig superpeppig på att få kursa för honom, men inte denna gång. Jag känner mig (som jag skrev i början) trött och orkeslös och hästen är snubbligare än jag vet inte vad, i desperat behov av en hovslagare då hovarna nu är så långa så han inte kan hålla koll på dom. Det är 9 veckor sedan sista besöket av hovslagare nu och min lilla prott brukar börja visa behov av hovslagare redan vid 5-7 veckor... Så nu är det nästan akut. Det är inte så kul med kurs på en snubblig häst... Hoppas jag hittar en hovslagare ASAP!
Nåja, det blir vad det blir av denna helg också. Alldeles strax måndag igen, även om jag inte känner mig så superpepp på det heller. Har en hysterisk arbetsvecka framför mig nästa vecka, sjukt mycket att göra och jag skulle verkligen behöva klona mig. Men det är bara att bita ihop. Veckan därpå (v.44) tänker jag ha semester i två dagar i alla fall :-)
Trevlig helg!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar