Plötsligt händer det...

I många år nu har jag konstant känt en gnagande oro över jobb och ekonomi. Visst vi klarar oss, men den känslan av otrygghet när man inte vet hur det ska gå. Jag har hackat mig fram på diverse vikariat och inte haft ett jobb som varit bara "mitt". Därför valde jag för ca 3 år sedan att jag skulle ta tag i studierna, skaffa mig en utbildning med förhoppning om att någon gång få den där trygghetskänslan som följer med en fast anställning. 

För ungefär två månader sedan drog jag lite spontant iväg en arbetsansökan. Till en tjänst med ett arbete inom det jag faktiskt utbildar mig till. Ett arbete som dessutom finns på hemmaplan. Jag tog mig till intervju, fick genomgå lämplighetstest, personlighetstest och någon typ av intelligenstest. Rekryteringsprocessen var lång, men i tisdags skrev jag på anställningsavtalet. Vilken fantastisk känsla!! Jag kommer ha några kurser kvar innan jag kan plocka ut min ekonomexamen, men det löser jag senare med distansutbildning. Nu ska jag ha ett litet sommarlov och den 1/8 är jag anställd. Med anställningen följer också en hel del studier, men jag ser så mycket fram emot det :-)

Den underbara känslan som kommer med att skriva på ett anställningsavtal... Inget vikariat, utan en fast anställning!!

Trots att jag längtat efter ett fast jobb, så var det med en känsla av vemod jag lämnade universitetet i fredags. Mina fina kurskamrater kommer ta sin examen utan mig nästa år och det känns lite tråkigt att inte få vara med dom då. Nu har jag gjort mitt på universitetet för en lång tid framöver. Om jag ens kommer slutföra studierna vid mittuniversitetet vet jag inte. Det kanske blir vid annat universitet eller högskola. De sista kurserna jag har kvar vet jag inte än om det går att fixa på distans och/eller halvfart via miun. Jag börjar i alla fall med ett års studieuppehåll, så får jag ta det därifrån sen.
Men just nu ska jag fokusera helt på att ha SOMMARLOV med kidsen i nästan två månader :-D

//Lotta