Vissa dagar är lite bättre, och lite finare än andra...
Igår var en lite bättre dag, åtminstone första halvan av den. Jag åkte ner till Sundsvall på morgonen (precis som de flesta andra dagar), strosade en stund på stan i väntan på ett möte med vår fina PBM (PBM = Personlig Bankman), tillika vän och gammal kollega från mina år på Nordea.
Under tiden jag strosade runt i stan, trillade jag in på Akademibokhandeln, och handlade med mig två nya böcker därifrån. Jag saknar att bara krypa ner i soffan under en filt med en mysig bok. Någon gång måste jag väl ha tid att läsa annat än studentlitteratur!?
Efter att ha promenerat runt på stan en stund, gick jag upp till Nordea för en stunds rådgivning. I och för sig blev det mycket annat prat också, när vi dessutom är gamla vänner, så har man ju en hel del "catching up" att klara av också när man väl träffas ;-) Men vi gick åtminstone igenom lite pensionssparanden, barnens sparanden, och huslånet. Inte för att det går att göra så mycket åt det sistnämnda just nu, räntan är ju låst fram till sommaren. Så vi får ta ett nytt möte då, och då kanske det finns något att göra åt den delen också.
Efter vårt lilla möte, tog vi en lunch tillsammans. Vi käkade på ett, för mig, helt nytt ställe. BIM hette det. Maten var fantastiskt god, och tydligen är de endast inriktade på hälsosam kost. Där kommer jag definitivt äta fler gånger. Kaffet efter maten var dessutom himmelskt gott :-D
Sammanfattat så blev förmiddagen en sådan där "lite bättre" dag. Att luncha med en fin vän är något jag önskade att jag gjorde oftare...
Eftermiddagen tillbringades i Mittuniversitetets bibliotek tillsammans med tjejen jag skriver PM med. Och som alla andra gånger vi träffas, så lämnar jag biblioteket på eftermiddagen, med känslan av att jag troligtvis hade fått mer gjort om jag suttit hemma ensam och skrivit istället. Jag fattar inte varför man väljer att läsa på universitet, men inte engagerar sig i det!? Hela PM skrivandet har jag fått göra på egen hand. Nu ska vi opponera på en annan grupps arbete, och även där har jag fått jobba ensam. I morgon är det dags för seminarie, där vi ska redovisa våra arbeten och opponera på ett annat.
Vid 16-tiden gav jag upp, och siktade in mig på att kunna ta 16:34-tåget hem.
När jag väntade på tåget, på Sundsvalls Västra, som skulle ta mig hem till Ånge igen, stod jag och studerade människorna runt omkring mig. Vi var 24 pers. som väntade på samma tåg. Av dessa 24, var vi endast två stycken som INTE fipplade med våra mobiltelefoner. Vilket fruktansvärt osocialt samhälle vi lever i... Jag ska inte påstå att jag är på något sätt annorlunda. Jag brukar normalt vara en av dem som surfar på mobilen i väntan på tåget, men eftersom min telefon hade slut på batteri, hade jag istället möjlighet att studera människorna i min omgivning. Samtidigt som det ser rätt lustigt ut, att alla från 15 år till 65+, oavsett ursprung, kultur och värderingar, står och "leker" med sina telefoner, så ser det också rätt tragiskt ut. Så osocialt. Innan mobiltelefonens tid, vad gjorde man då i väntan på tåget/flyget/bussen? "Tvingades" man att vara social och trevlig med okända människor? Hade man något annat att sysselsätta sig med? En bok? Eller stod man bara och väntade? Skrämmande att jag inte minns.
Tågresan hem gick i alla fall bra. Inga förseningar (vilket verkar höra till ovanligheterna numera), däremot alldeles fullsmetat med resenärer, jag fick placera min stora bakdel på en av de utfällbara stolarna mitt emot serveringen.
Jag började läsa en av mina nyinköpta böcker, och "so far, so good". Förväntningarna är höga :-)
På återseende!
//Lotta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar