Nelly är redan 9 dagar gammal, och vi har varit hemma i snart en vecka.
Den veckan har innehållit en hel del amningstrubbel, blödande tuttar, massor med tårar av både glädje, smärta och tokiga hormoner. Den här amningen blir jag snart galen på... Vet inte hur jag ska bete mig, och har varit nära att ge upp helt många gånger. Brösten ser ut som slaktrester och lillsessan får i sig lika mycket blod som mjölk när hon äter, vilket resulterat i rosa(!?) kräkor... Prinsessa i all ära, men kräkorna ska inte vara rosa... :-( vet faktiskt inte hur länge till jag orkar kämpa på. Därav många tårar, då jag känner mig som en värdelös mamma om jag ens tänker tanken på att ge upp. Man tycker ju att det borde funka när det är tredje gången liksom, det har ju funkat förr!? Jag hoppas såklart att det ska bli bättre, men hur länge ska jag försöka innan det är dags att ge upp? Jobbigt är det.
I torsdags var vi på återbesök på bb, Nelly blev undersökt av läkare, och allt såg bra ut. Lite gulsot, men inget som måste behandlas. Navelstumpen trillade av natten mot torsdag, och jag tyckte att det såg lite irriterat ut, men läkaren trodde inte det var någon fara, så vi får avvakta och se hur naveln läker ihop.
Helgen har bestått mest av kalas. Först badkalas i Fränsta på lördagen, och sedan ett kalas på Ede på söndagen. Nelly sov sig igenom båda kalasen.
Farfar och Anette var här en sväng på söndagen och fikade och hade med presenter till nykomlingen, en stor nalle och ett jättefint set med tunika och byxor.
Idag tog vi premiärturen med barnvagnen, vädret har ju inte direkt varit på topp senaste veckan, så först idag kunde vi gå en sväng, och jag konstaterade genast att barnvagnen inte alls var det allra mest optimala för dessa vägar, dämpningen är helt värdelös. Tur att vi har kvar vagnen efter grabbarna, för det blir den som får rulla här hemma i ovansjö...
Nu ska jag mata Nelly (AJ!!) en sista gång innan jag gör kväll, fast jag är nog vaken igen om någon timma, hon har hittills ätit nästan exakt var tredje timma, och håller oftast på i 30-40 min., så mina stackars bröst hinner inte vila mycket mellan tuttningarna :-(
Natti natti!!
- Posted using BlogPress from my iPhone
2 kommentarer:
Aj, stackars dig... Jag hade samma problem med Jennilie, fast det gått smärtfritt med Joel. Amningarna var en plåga där i början. Men det ska ju finnas nånting nu man kan smörja med som inte är farligt för bäbisen att få i sig. Annars är det väl bara att försöka smörja med bröstmjölk och lufta så mycket som möjligt. Lycka till!
grattis grattis :)
Jag håller med jannice om salvan :)
Den finns på apoteket o heter bröstvårtskräm el nått
Den är superbra o d onda försvinner fort som tusan :)
Skicka en kommentar