Som ni har märkt så har det varit lite glest mellan inläggen i bloggen, och det har sina orsaker. Vissa av er vet redan anledningen, och vissa vet inte...
JAG HATAR HÖSTEN!!!! Samma visa varje år, denna j**la depression, och i år började det som värst när jag blev sjuk för ca 2 veckor sedan. Har känt av den innan, men nu senaste veckorna har det varit vedervärdigt... Konstant uruselt självförtroende, har jättesvårt för att visa mig ute bland folk, är helt orkeslös, får inget gjort här hemma, skulle kunna sova 24 timmar om dygnet, ruskigt sötsug som allt som oftast följs av ångest, eftersom jag helst vill gå ner några kilo i vikt, gråter för ingenting, ser mig själv i spegeln som en stor blekfet blobba, så speglar undviker jag i största möjliga mån just nu... *Suck*, jag är så förbaskat less på det här...
Nästa vecka ska jag på syfestivalen i Stockholm. Jag ser framemot det, och tror att det blir superkul, samtidigt som jag får en klump i magen så fort jag ens tänker på att lämna hemmet ett tag (och detta blir ju nästan fyra dagar borta) Men samtidigt försöker jag intala mig själv att jag behöver komma bort ett tag... framförallt för självförtroendets skull.
Tack och lov har jag världens underbaraste familj som stöttar mig när det är som jobbigast, vet inte vad jag skulle göra utan dom.
Skrämmande egentligen hur det kan bli såhär... Jag har ju normalt rätt bra självförtroende, brukar oftast vara på bra humör och ha energi så det räcker och blir över, men så fort hösten kommer så är lilla glada Lotta som bortblåst. Det brukar ge med sig längre in på hösten när man börjar ombona huset inför vintern, och fler ljus åker fram, så förhoppningsvis är det snart över. Enligt SMHI så kommer det snö i slutet av denna vecka/början av nästa vecka, det känns lite tidigt, men samtidigt hoppas jag att det stämmer. Även om det fortfarande är höst, så känns det genast mycket bättre så snart marken börjar bli vit.
På syfronten har det inte hänt mycket senaste veckan, men jag hoppas på att kunna ta igen det snart. Hoppas på att hitta lite inspiration på syfestivalen.
Längre inlägg än så här blir det inte nu, eftersom inget har hänt senaste dagarna.
Helgen ska jag tillbringa med att mysa med familjen, försöka mig på en tripp till Sundsvall (måste komplettera barnens vintergarderober), och bara försöka må så gott det går.
Ha en trevlig helg!!
1 kommentar:
Sån blir jag oxå, fast varje månad innan mens, allt blir svart, hemskt o jag orkar knappt ur sängen. Till slut så tog jag mig i kragen o ringde läkaren som skrev ut humörhöjare (SSRI) som jag tar 10 dagar varje månad, o jisses jag fick ju tillbaka livet =D Vid en egentlig deppression kan det ju ta upp till 3 mån innan man märker skillnad, men vid pms funkar det. Kanske funkar det vid höst depp? Eftersom det oxå går över efter ett tag. Jag har läst att vissa personer är mer benägna att sjunka i seratonin halt (signalsubstans som styr humöret)än andra, vilket ger en "light depp". Hoppas du blir bättre snart, vet hur du känner dig.
Kramar/ ex ex
Skicka en kommentar